Vardagen på landet.

Jag är orolig att han blir utnyttjad för det är en kvinna som säger att hon är en god vän till honom som jag inte litar på men han säger att det inte är någon fara och kanske är det så, jag vet inte vad jag ska tro. Dom hade ett förhållande förut men det är slut och hon har en ny karl men springer hos farsan ändå. Det kan vara sant att dom är goda vänner men jag vet att hon brukar låna pengar av honom och att hon försökte lura honom på en summa som var rätt så stor men det lyckades hon inte med men det är ju flera år sedan och man vet inte om hon bara väntar till rätt ögonblick, jag hoppas att jag har fel.

Jag är väldigt orolig för min far som börjar bli väldigt glömsk, han kommer inte ihåg saker som vi pratar med värandra i telefon och han glömmer det under samtalet. Han ställer samma fråga flera ggr under ett och samma samtal.

Han sitter helt ensam i sin lägenhet och är bara ute och handlar ibland och han cyklar och promenerar mycket men har inget umgänge i staden där han bor.

Jag tror att han har skrämt bort sina gamla vänner för att han har haft en väldigt konstig attityd mot folk och det straffar sig i längden men jag kan inte låta bli att oroa mig när han sitter där ensam och blir mer och mer glömsk.

Vi bor långt ifrån varandra och kan tyvärr inte ses så ofta som jag skulle vilja. När vi bjuder hit honom så har han så bråttom hem till sin lilla lägenhet så det känns inte roligt att bjda honom, det känns som det inte betyder någonting för honom ändå så tjatar han om att jag ska komma och hälsa på honom nästan varje gång vi pratar med varandra i telefon och det är så gott som varje dag fastän han vet att jag inte kan för jag jobbar.

Han påstår att jag är allt han har kvar här i livet men jag försöker få honom att engagera sig i någonting men jag förstår att det inte går, jag tror att han är rädd på något vis, vad vet jag inte och han säger ingenting fastän jag frågar, han ska inte vara till besvär säger han.

Nej jag vet inte vad jag ska göra, jag får honom inte att flytta närmare oss så att vi kunde träffas oftare, vet inte varför han är så låst där han bor.

Han är 75 år och jag har inga syskon att prata med om hur vi ska göra och morsan och han är skilda sedan 25 år så jag tycker inte att hon är den rätta att prata med för den skilsmässan kunde varit finare så hon har sådant agg mot farsan så jag avstår från att blanda i henne.

Jag pratar givetvis med frugan men jag tycker inte om att belasta henne med för mycket problem, hon är en person som bryr sig om min far men jag känner som om det är mitt problem och inte hennes.

Jag kommer nog att skriva mer i ämnet i framtiden, jag känner att jag har ett behov av det.

Nu började det bli riktigt jobbigt med mörkret, det är dax för lite ljusare tider nu. Jag tycker om mörker men nu har det hållt på för länge, jag längtar till våren så att man får lite ny energi.

Jag tycker att jag är ständigt trött nu för tiden, vill mycket men orkar lite, och det är frustrerande när man inte hinner det man vill men så är det väll för många här i världen kan jag tänka mig.