Vardagen på landet.

Såg när jag var ute idag i dagsljus att jag hade fått ett stenskott på vindrutan på nya bilen och det har börjat att spricka. Vi får se hur länge det dröjer innan sprickan växer men risken är ju stor nu när kylan kommer.

Nu är min farsan som är 75 år på väg hem med bil från Kroatien och han har mellan landat i Tyskland hos några släktingar, han har varit där en vecka nu och startade imorse resan till båten.

Jag är orolig för han är inte riktigt med längre, han har inget minne och säger att han är rädd för att köra sista biten hem, han ville att jag skulle komma och köra honom sista biten från Tyskland men jag har inte haft någon möjlighet att göra det pga flera orsaker.

Till saken hör det att han har ringt och frågat samma sak varje kväll hela vecka och jag har sagt samma sak varje gång att jag inte kan men det har han glömt bort dagen efter.

Jag har gett honom flera lösningar men han har inte lyssnat och ska nu köra hem vilket jag tycker känns fel, släktingarna kommer att åka till båten med dom så det går nog bra men sen ska han ju hem här i Sverige också.

Nej det känns inte alls bra, men vad kan man göra när folk inte lyssnar på vad man säger.

Det är bara att hoppas att allt går bra.

Här är min lilla pärla.

Det är därför jag inte har skrivit någonting på ett tag nu, men den är inlämnad på reparation och hoppas att jag får tillbaks den den här veckan så jag kan blogga igen.

Lite solsken är det i alla fall för på onsdag ska jag hämta den nya bilen och det ska bli så roligt och skönt med en ny bil.