Börjar bli för mycket.

Problemet med farsan bara växer och jag börjar känna mig som att jag håller på att ge upp och bara vill skita i det. Det är ingen mening att prata med honom för det känns som att han fullständigt skiter i vad folk säger åt honom, han sa för en vecka sedan i telefon att han aldrig har brytt sig om vad folk säger eller tycker och att han inte kommer att göra det nu heller.

Han har börjat anklaga folk igen för att stjäla pengar för honom och att han vet vad han gör, han har ju ingen koll på någonting längre

Jag fick ett samtal att han var ute och körde bil igår fastän han inte får för läkaren, det skiter han i eller så fattar han inte för han tror att läkaren har sagt åt honom att han skulle ta det lugnt i ett par veckor med bilen, han fantiserar så jävla mycket nu och jag vet inte vad jag ska göra för att få ordning på situationen.

Det värsta som kan hända är att han tar bilen och ger sig av ner till Kroatien, då går det åt skogen med medicineringen, han kommer att köra vilse tror jag, dom kommer att utnyttja honom ekonomiskt, jag kommer inte att kunna åka ner och hämta hem honom på grund av jobbet, han är där nere när körkortet bli indraget vilket det kommer att bli snart, han är under utredning när det gäller demens och fan vet hur det skulle gå om han inte är hemma.

Nej jag känner mig helt tom just nu när det gäller problemet, fan det är så mycket och jag har ingen lösning nu men jag hoppas att jag kommer på någon.

Jag får fan inget gjort här hemma som jag skulle behöva göra, farsan tar all tid för oss och vi mår inte  bra av hur situationen är, ett stort obehag hela tiden för hur det är och kan bli, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag orkar fan inte.

Har varit i kontakt med polisen om hans bilkörning men dom kan inte göra någonting, vad fan är det för något, att dom står maktlösa i en situation som kan bli farlig för andra ute i trafiken, man kan åka dit för att en lampa på bilen är trasig men att förebygga en fara det går inte, konstiga lagar.

Jag kan inte ta hans bil eller bilnycklar för det är egenmäktigt förfarande så vad fan kan jag göra och det ligger på mitt ansvar att göra något så han inte kan ut och köra, det är en svår gåta att lösa och kan inte lösa den. Det hade varit en annan sak om jag hade bott uppe i Oxelösund men nu är det ju 18 mil dit så jag kan ju inte hålla koll på honom.

Är det någon som har en lösning eller tips på mitt problem så skulle jag bli tacksam för tips och råd.

Så jäkla jobbigt.

Har pratat med farsan nyss och det var fan inte roligt. Han lät relativt glad och pigg men sedan mitt i samtalet började anklaga en familjemedlem för diverse saker och det är bara i hans fantasi det har hänt och det är fan inte lätt att höra.

Jag vet inte hur jag ska göra när sådant kommer när vi sitter och pratar i telefonen, ska man säga ifrån eller ska man bara låta det vara, jag vet inte men det gör ont att höra att han tror sådana saker om dom nära anhöriga som kanske är dom ända som bryr sig om honom och det måste vara jobbigt för honom att tro sådant om folk som han har omkring sig. Nej det är en svår situation som jag har svårt att acceptera men jag vet att det hör till sjukdomsbilden så det är bara att ta det och hålla tyst.

Vad fan tror han om mig då som han inte säger till mig, kanske ingenting men fan jag känner på mig att det är på gång, han sa idag att han vet att vi bara vill putta ner honom men han sa att han inte ger sig och det är ju bra det.

Man försöker uppmuntra och få honom att må bättre men det verkar svårt, jag har ju skrivit i tidigare inlägg om hur han fantiserar om olika saker och det måste göra honom förvirrad när han tror att han är någon annan stans när han är hemma i sin lägenhet, jag menar det måste bli svårt för honom att fatta vad som har hänt när han så att säga kommer tillbaka till verkligheten. Han trodde för ett par veckor sedan att kan var nere i sitt hus i Kroatien men var i lägenheten och hur ska han känna när han förstår att han är i lägenheten, jag skulle fan få panik.

Läkaren har ringt till hans väninna idag och dom har en tid på tisdag, då får vi se hur det går, jag hoppas verkligen att det går bra.