Skapligt.

Nu har jag känt mig skapligt bra under senare delen av dagen, fortfarande lite yr och ont i halsen men hostan har lugnat ner sig och febern håller sig lugn så det finns hopp om livet.

Jag har betalat räkningarna idag och det var ju inte roligt, det var en dyr månad men men så är det ibland men jag tycker att hela hösten har varit DYR, det blir förhoppningsvis en vändning nu.

Frugan håller på att göra rent akvariet, det är bara 3 veckor sedan vi gjorde en stor rengöring men det var dax igen, alger överallt vi måste köpa medel mot det, man kan ju inte hålla på att städa det var tredje vecka.

Jag ska hjälpa henne att fylla det med vatten om en stund men sedan ska jag sätta mig och stämma upp guran och spela en stund, det är rogivande och roligt.

 

Hostan känns bättre.

Idag så känns det bättre med hostan, den där dunderhostmedicinen har tydligen gjort lite nytta redan men jag har fortfarande lite feber tror jag för jag känner mig inte alls bra. Jag känner mig yr i skallen och går och fryser hela tiden, börjar bli jobbigt men jag hoppas att det snart går över.

Jag är trött hela tiden och vill bara sova och jag får väll göra det och hoppas att det hjälper och att man snart piggnar till för fan vad tråkigt det är att inte orka något, det är ju mycket man vill och behöver göra, t.e.x. jobba och få sin lön till alla räkningar. Jag blev förvånad igår när jag pratade med en person som har hand om sjukskrivningarna på jobbet när hon sa att jag slipper karens den här gången bara för att jag blev sjuk igen inom 5 dagar och det är ju positivt, lite glädje i eländet.

Det kan vara hostmedicinen som gör att jag känner mig yr och trött, det sa dom på apoteket att jag skulle tänka på om jag skulle ut och köra bil, man blir tydligen sån av den, jag undrar vad det är för häxbrygd jag har fått?

Jag får stå ut med det för hostan känns som sagt var bättre.

Nu är det bara resten kvar och man får ta ett steg i taget även om man vill ta stora kliv och fixa allt på en gång.

Äntligen!

Jag fick tag på den personen jag hade sökt i flera dagar i Onsdags och berättade vad mitt problem var så hon bestämde att vi skulle göra ett hembesök. Det blev redan på torsdags förmiddan och jag var orolig hela natten hur han skulle ta det.

På torsdag morgon startade jag här hemifrån kl:06:30 för att vara i Oxelösund i tid och det gick bra men det var en jäkla trafik. Jag plockade upp pappas väninna på vägen dit och när vi kom till honom så blev han så glad att se oss. I början så kände jag mig som en förrädare och tänkte vad fan har jag gjort men det gick snabbt över när jag märkte hur han var. Det var så jäkla skitigt hemma hos honom, han som alltid har varit så noga med saker och ting. Jag visste inte riktigt hur jag skulle lägga fram vad som var på gång men bestämde att jag skulle vara ärlig så fick det gå som det ville och till min förvåning så gick det bra, jag tror inte att han förstod riktigt vad vi menade. Sedan kom personen från kommunen och presenterade sig och berättade varför hon var där, det gick bra det med.

Vi satte oss ner och började småprata om saker och ting och hon var verkligen proffs på det hon jobbar med, hon var så jäkla duktig med att ta saker och även på att framföra saker så hela mötet gick som på räls. Vi har beslutat om viss hemhjälp och så ska vi på läkarundersökning 2:a februari, det är lite lång tid men det var den tidigaste tid vi kunde få så det var bara att ta den.

Jag ska ringa till den berörda kvinnan på kommunen nästa vecka och prata med henne i telefon, det finns ju så mycket att berätta för henne som jag inte kunde göra när farsan satt där vid bordet och lyssnade, det kanske inte hade gjort någonting för ska jag vara ärlig så tror jag inte att han kommer ihåg så mycket av vad som blev sagt. Han är så förvirrad och det är tungt att se, han oroar sig över räkningar och en massa saker som han har hjälp med av sin väninna och han glömmer det man säger nästan direkt, man får ta om samma sak flera gånger.

Det blev lite jobbigt känslomässigt innan vi skulle åka ifrån honom, han började gråta och sa att han inte ville vara en som behövde hjälp och det skar i mitt hjärta ska ni veta. Jag tröstade honom och sa att det inte gjorde någonting och att det inte är många som går igenom livet utan att behöva någon form av hjälp.

Det är så jobbigt att se den starka far jag en gång hade bli mer och mer förvirrad och glömsk.

Jag har så mycket mer att skriva ner men det kommer att komma i etapper för det är massor.

Men jag måste säga att jag är nöjd med hur det gick med mötet igår, nu återstår bara resten. 

Technorati-taggar: minne,kommunen,drabbad,proffs,räkningar,hjälp,telefon,ärlig,möte,oxelösund