Trött.

Nu känner jag mig trött efter kvällens alla samtal i telefon som blev några inom landet och ett till USA. Just nu sitter jag och fryser litegrann och det är den jäkla febern som håller i sig men är betydligt bättre och hostan är inte så farlig längre men det kommer som attacker ibland.

Jag känner mig nöjd med det jag har lyckats åstadkomma med mina samtal, jag har informerat anhöriga om situationen och även bett om hjälp i USA för att ordna upp vissa saker i Kroatien och som jag skrev i det förra inlägget så kommer en del att få det hett om öronen bara för att dom fortsätter att utnyttja farsan ekonomiskt fast jag har varnat dom tidigare så nu får dom stå sitt kast.

Det är folk som är nära släkt men jag tror inte hela familjen vet om vad som har hänt men inom ett par dagar så vet dom det och känner jag folk där nere så tar det eld i helvetet, sydländskt temperament ni vet.

Jag var snäll när jag varnade personen som jag tror ligger bakom det hela men hon har inte brytt sig om varningen så nu går jag vidare så får hon fan ta det hur hon vill, det är inte mitt problem.

Jag kan tänka mig att hon inte får det lätt i byn när det kommer ut vad hon har gjort, jag skulle inte vilja råka ut för det.

Fan jag mår illa bara jag tänker på vad som har hänt, och det måste jag bara sätta stopp för innan det går för långt.

Nu vill jag att det kan hände något positivt som jag kan skriva om här på bloggen, det har varit lite väl tråkiga ämnen jag har skrivit om på sistone men det är vad som händer nu och det är det jag skriver om.

Nu jäklar.

Nu jäklar har jag satt några bollar i rullning och det är några personer som kommer att få det hett om öronen för att dom utnyttjar farsan och det känns jävligt bra.

Rörigt.

Idag så har det varit rörigt och jag är fan inte helt bra ännu men på bättringsvägen.

Det har varit flera samtal angående farsan som jag har varit tvungen att göra och det är beslutat att vi ska ha ett möte till hos honom. Jag tycker att det börjar hopa sig med problem och dom måste ju lösas på något sätt. Jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt.

Det kommer information om olika saker både från Oxelösund och Kroatien och det stockar ihop sig men det går ju alltid att lösa men det svåra är ju att veta hur man ska göra.

Jag är så jäkla glad för allt stöd och all hjälp jag får av folk runtomkring, det hade aldrig gått utan.

Så har vi ju frugan som är otrolig på att lyssna och prata så att det känns bra och så att jag känner att jag tänker och gör rätt. Otroligt stöd.

Farsan är på röntgen.

Idag så är farsan på röntgen och jag hoppas att allt går bra. Harriet är med honom på sjukhuset i Nyköping, vad skulle jag göra utan henne som ställer upp nu när det gäller farsan, hon är guld värd.

Nu är dom framme.

Idag så har tranorna kommit, några dagar senare än vanligt men nu så är dom här och då känns det som vår.